Jag hatar att komma hem efter en hel dag skolan, praktiken eller jobbet och bara känna "Varför är jag kvar? Är jag ens värd att få vara här? Vad har jag gjort för att förtjäna detta att få leva så här?" och likande saker som bara får mig att vilja äta sötsaker samtidigt som jag bara vill spy för att jag är så less livet vilket gör att jag inte har någon matlust. Jag har inte ens matlust då jag kommer på mig själv att äta de där kakorna och ostbågarna som blev över från helgen mm. Jag äcklar mig själv! Jag längtar till dagen då jag slipper dessa tankar och "behandlingar" av tankarna för jag brukar gång på gång lura min hjärna att allt är borta och att jag inte längre behöver tänka på saken sen ett halvår senare sitter jag där igen och vet inte vad som hände allt var ju så bra. Varför kan jag inte bara få vara glad och må bra?!