Hur skulle jag klara mig utan er? Jag har fått världens bästa vänner! Tack för att ni är ni, för ni är bäst<3

För fyra år sen trodde jag inte detta skulle vara möjligt, att må så här bra vara en dröm som jag trodde aldrig skulle slå in. Jag var på botten, jag ville försvinna och aldrig komma tillbaka, jag ville vara hon som försvann. Jag grät inombords, skrek, slogs, krigade men ingen fick se för det vore ett nederlag, jag målade på ett leende varje dag. Jag hatade skolan, klassen och mitt liv. Tre år sen dog min farfar och i morgon är det exakt tre år sen han begravdes. I samband med det mådde jag fortfarande piss och ville fortfarande försvinna men jag kämpade uppåt jag öppnade mig mer och mer. I slutet av nian var allt fortfarande piss men det var ändå väldigt bra. Mycket bättre än tidigare. Jag skulle ju slippa den skolan och den klassen jag stod ut med i tre år. Den sommaren förra året lovade jag mig att aldrig tvinga mig att stå ut bara för att. Skulle jag inte må bra på Strömbacka eller i klassen eller på programmet så skulle jag byta snabbt som attan. För aldrig mer ska jag tvinga mig själv att stå ut med ett HELVETE. Tack och lov så fick jag må bra här med bra klass, bra program och bra skola, mitt liv tog en annan vändning och blev mycket bättre. 

 

Efter att jag fått börja på denna skola och i denna klass. Har jag fått äran att få lära känna er en efter en på nya plan. Er närvaro har bara gjort mina dagar bättre och jag har fått mer och mer att se fram emot. Tack!

Tack för att ni finns i mitt liv och sätter ett sant leende på mina läppar lite då och då. Jag skulle inte klara mig utan er.

Even though I say I hate you very often, I just want to say and I mean it
I LOVE YOU!

Tack för att ni är ni!